RADIO I Radio Nordfronts til nå lengste avsnitt, intervjues to personer med vidt forskjellige bakgrunner, men som begge har utviklet seg til å bli kritiske til bankmafiaen og «flerkulturen».
Her er avsnitt 66 av Radio Nordfront, hvor de faste programlederne Robin Palmblad, Emil Hagberg og Pär Öberg intervjuer de to svenske opinionslederne, Bechir Rabani og Tobias Lindberg.
Rabani og Lindberg har vidt forskjellige bakgrunner; Rabanis slekt kommer fra Palestina og Lindberg har bakgrunn som aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna (RS).
I dag har de til felles at de begge har blitt brennende kritikere av bankmafiaen, som på ulike måter plyndrer og voldtar vår planet og som strever etter å innføre et totalitært verdensherredømme.
Rabani har først og fremst tatt på seg oppgaven å opplyse folk gjennom Facebook, der han har over 1000 følgere, mens Lindberg driver nettsiden Informationskriget.se som for eksempel belyser globalismen og folkemordet på hvite.
Noe av det som ble diskutert:
- Bechir Rabanis bakgrunn og hvordan han fikk øynene opp for sionismen som politisk kraft.
- Dokumentaren Marching to Zion som forteller om hvordan pro-israelske kristendommen i USA ble til.
- 11. september-angrepene og de sionistiske krigskampanjene i Midtøsten som først og fremst føres gjennom USA.
- Rabanis skriverier på Facebook og hans blogg Crystalklart.wordpress.com og hans kronikk «Den selektiva anti-rasismen» som ble publisert i Nya Tider.
- Rabanis syn på masseinnvandring, «flerkultur» og hvordan globalistene kan bekjempes på best mulig måte i Sverige og verden.
- Tobias Lindbergs tidligere engasjement i Rättvisepartiet Socialisterna (RS).
- Lindbergs gradvise oppvåkning og hvordan han kom til å lese revisjonistisk materiale.
- Lindbergs syn på skolespørsmål som for eksempel skoleplikten.
- Lindbergs nettside Informationskriget.se som nylig hadde over 200 000 unike besøkere.
- Økologisk landbruk og kritikk mot genmanipulerte avlinger (GMO).
- En interessant og naturvitenskaplig kritikk mot bruken av fluor i for eksempel tannkrem.
- Deres syn på den offisielle versjonen av «holocaust», noe begge mener å ha alvorlige mangler.
Besøk gjestenes nettsider:
- Bechir Rabanis Facebook-profil og hans blogg Crystalklart.wordpress.com.
- Tobias Lindbergs nettside www.informationskriget.se.
Lytt på avsnittet (246 minutter):
Trykk her for å laste ned avsnittet.
Teksten om Rättvisepartiet Socialisterna (RS):
Partiet är ett av tre trotskistiska partier i Sverige: Socialistiska Partiet, Rättvisepartet Socialisterna och Arbetarpartiet, där Arbetarpartiet är mer marxistiskt och alltså inriktade på att ta tillvara arbetarklassens intressen medan de andra två partierna är mer »New Left» som tänker sig att arbetarklassen är passé och att det nu är andra grupper som ska göra revolution, t.ex feminister, homosexuella och invandrare m.fl.
Trotskister är en samling sinsemellan splittrade kommunistiska sekter som delvis blev utrensade av Stalin på 30-talet. Skiljelinjerna var bland annat att trotskisterna ville ha mångkultur och en världsrevolution, medan Stalin menade att Sovjetunionen skulle fungera bättre som en allians av etniska stater och att försök till världsrevolution skulle leda till att resten av världen invaderade och krossade Sovjetunionen. Mycket av Stalins påstådda paranoia hade sin grund i verkliga trotskistiska konspirationer, där trotskister sökte stöd från utlandet för att kuppa Stalin.
Trotskisternas politiska metod efter Andra världskriget har varit entrismen, vilket innebär att man nästlar sig in i andras politiska organisationer och försöker att ta över dem. Rättvisepartiet bildades t.ex. efter att Socialdemokraterna upptäckt trotskister inom sitt eget parti och uteslutit dem. Efter uteslutningarna har trotskisterna använt sig av så kallade spränglistor för att försöka ta Socialdemokraternas röster i valen.
Rättvisepartiet är en del av CWI, som är en judiskt ledd kommunistisk international av trotskistiska kommunister som pga entrism blivit uteslutna ur socialdemokraterna i Storbritannien. Internationalen grundades av »Ted Grant», som egentligen hette Isaac Blank men bytte namn för att inte folk skulle identifiera honom som jude. Detta var mycket vanligt på den tiden bland trotskisternas ledare.
Isaac Blank blev »Ted Grant», Max Basch blev »Sid Frost», Ygael Gluckstein blev »Tony Cliff» osv. Trotskij själv hette egentligen Bronstein. Den trotskistiska namnbytartraditionen skiljer sig från uttalade nom de guerres som exempelvis Stalin, Che, Arafat, Pol Pot, Pancho Villa, Mozgovoy m.fl på så sätt att det inte är uppenbara »artistnamn» utan menat att föreställa verkliga personnamn.
Förutom entrismen, som gjort partiet illa omtyckt av andra vänsterorganisationer, och den etniska enfalden inom den internationella ledningen, har Rättvisepartiet gjort sig kända för att ofta figurera i media om att de blivit misshandlade och hotade av politiska motståndare. Brott som det aldrig finns några vittnen till och som ofta inte polisanmäls och som ingen någonsin blivit dömd för. Många har därför uppfattat det som en kampmetod för att få uppmärksamhet och för att skapa en bild av att man är större och viktigare än man är.
